BLOGGINLÄGG 3

Karaktärerna i verket har levt i en väpnad konflikt och i en sträng diktatur. Beskriv hur diktaturen märks på både samhälls- och individnivå.

Man kan se att det är en sträng diktatur i samhället på sättet författaren beskriver levnadssättet för invånarna. När man läser den fakta som författaren skriver ner (dvs historiedelarna av boken) och när "avhopparna" berättar om sina upplevelser så får man tydliga exempel på hur diktatoriskt det varit. Det faktum att man som invpnare inte har någon aning om hur det ligger till i resten av världen och är så pass isolerad från det visar också hur stor makt ledarna i landet har över folket. Bara viss information får delas med folk, man visar bara vissa filmer, säljer bara vissa böcker och sen alla kriser som sker som landets ledare inte kunde ta tag i. Folket hade ingen aning om hur dåligt det låg till och hur bra resten av världen har det förens en av invånarna tar sig till Kina. Barbara Demick skriver i boken att den här personen som tar sig till Kina observerar att de matar hundarna med rent vitt ris medans man i Nordkorea åt massor med saker som grannarnas djur. Det gick ju rykten om kannibalism står det och det var endast några få eller en person som hade blivit anklagad och straffad för det så folk var väldigt oroliga och i en väldigt kritisk miljö. 

Att man som individ hade noll koll på omvärlden och såg upp till ledarna så pass mycket att vissa tog livet av sig efter Kim Il Sungs död visar hur diktatoriskt samhället är eftersom i ett demokratiskt amhälle som vi lever i har vi stora möjligheter till att ta del av omvärlden och kan prata med vem som helst över nätet eller ringa gratis med hjälp av appar. Vi har möjlighet att ta del av politiken i Sverige medans invånarna i Nordkora har absolut ingenting att säga om hur deras öde ser ut, vad som kommer hända med deras liv. De måste leva med det och acceptera det för de vet inte bättre och om man sa npgot mot landet och ledarna så riskerade man att bli dödad som straff.

På samhället kan man även se tecken på diktatur om man kollar på vakterna som tog sig in i ens hem när de ville för att inspektera hur väl man skött porträtten på ledaren och hans son. Det fanns massor med orsaker som gjorde att detta är ett samhälle i diktatur. Det står i boken att man inspirerats av Stalins teorier och själva kommunismen som ideologi men inte riktigt rakt av. 

Redogör för hur diktaturen kan vidmakthållas och leva vidare under så lång tid. Återge exempelvis hur olika statliga myndigheter används för att foga folket.

Som sagt så håller makten själva landet väldigt isolerat och det förebygger jsut för ledarna att hålla kvar denna diktatur för ju mindre folket vet om att de är under diktatur desto längre kan det förbli så. Om folket inte vet att de har det väldigt dåligt så har de för sig att det är såhär det ska vara (de blev ju matade med lögner som att de har det bättre än Sydkorea), det blir inte bättre och allt som händer är liksom helt okej. 

Eftersom man har så stränga lagar så skrämmer man även upp individerna och har även på så sätt stor makt och eftersom det finns dödslagar så är man liksom rädd att dö, folket skräms upp och blir "diciplinerat" att följa det här styrelsesättet. 

Visar verket på några tendenser till förändring i Nordkorea? Vad tror du är avgörande för att få en förändring i landet och för en frigörelse för nordkoreanerna?

Enligt en artikel i aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/article22796239.ab) så finns det väldigt få tecken. Denna artikel publicerades den 11 maj 2016 så det är en nyskriven källa och Aftonbladet är en väldigt pålitlig källa med tanke på att det är en tidning som så pass många läser. 

Artikeln säger att partikongressen påstår "Vänj er vid att vi kommer att fortsätta att göra precis som vi har gjort", säger Nordkoreaexperten Stephen Haggard till nyhetsbyrån AFP. Man uppmärksammar även att Kim Jong-Un strävar efter att se ut som och styra som sin farfar (Kim Il Sung) och har blivit utnämnd till partiordförande precis som sin farfar under 19050-talet. Han har även stärkt maktbalansen i förhållande till militären så man ser väldigt få tecken på ändring. Man har ju läst mycket om Nordkorea och kärnvapen men väldigt få om ändringar och förbättring i makten och politiken (demokratiskt då). 

Författaren gör flera litterära jämförelser, som till Austens Stolthet och fördom och Orwells 1984. Hur fungerar dessa i boken? Kan du dra andra paralleller mellan situationen i Nordkorea och andra skönlitterära verk och/eller filmer?

BLOGGINLÄGG 2

Vad har hänt i boken (över ytan)? Har det blivit som du trodde, det du skrev om i inlägg nr 1 eller inte?

Jag har läst till kapitel 7 (Två ölflaskor för ditt dropp). Här har den största konflikten skett och det är Kim Il Sungs död. Som jag skrev i första blogginlägget så drabbade det folket hårt, många tog livet av sig och ekonomin rasade. Det har blivit precis som jag trodde i första inlägget om att boken handlar mycket om levnadsförhållandena (som man kan se på titeln och baksidan) och vad som händer i Nordkorea. Det handlar som sagt också om folks egna upplevelser och minnen eftersomförfattaren intervjuar "avhoppare", dvs folk som rymt från Nordkorea till Kina eller Sydkorea. I detta fall har hon intervjuat folk i Sydkorea som hoppat av och lyckats rymma. Jag finner boken hittills väldigt spännande och intressant att läsa och det gör mig glad att jag blivit så pass intresserad för det gör boken mycket roligare att läsa (trots att det handlar om en väldigt allvarlig situation).

Vad får du ut av boken nu om du går under ytan? Budksap, metaforer..?

Hittills är ju budskapet, liksom hela boken, att ge en inblick över hur hårt folket i Nordkorea har det. Fattigdom, diktatur och stränga lagar som dödsstraff om man trotsar landet eller ledaren. Det är lite vårt att säga något om boken som inte redan sagts men för mig så känns det som att det jag får ut av boken är just lärdom och fakta om en allvarligt situation som folk inte lyckats uppmärksamma lika mycket förut. Såklart finns det ju flera böcker (som läger 14 som handlar om en dramatisk flykt från ett nordkoreanskt läger) men jag tror inte de går så djupt in på den verkligheten som Demick gör i denna bok där hon verkligen skildrar vardagen för dessa människor som helt stängt sig ute från världen. 

Om jag säger att det finns en koppling mellan boken och samhället, som författaren befinner sig i, hur tycker du det syns i boken?

Eftersom boken handlar om samhället finns en mycket stor koppling.Det syns tygligt i boken på författarens sätt att berätta och blanda fakta om krig och Nordkorea samt avhopparnas upplevelser. Folks fördälrar som dött av sjukdom eller självmord, hur grannarna lyssnar och hur det finns människor som tycker hela grejen är hemskt som på nägot sätt fått tag på information om omvärlden och hur det ligger till om ekonomikris och svält. 

Hur skildras konflikten så långt som du kommit i boken?

Boken visar hittills det jag skrivt om och den uppmärksammar levnadssättet för nordkoreaner samt ledarnas påverkan på folket och hur stor makt de har och hur mycket de skilt Nordkorea från omvärlden. Hittills har jag lärt mig massor om hur svårt folket drabbades av Kim Il Sungs död. Det var väldigt jobbigt att läsa om dess följer och hur folk grät och kastade sig över de stora statyerna på ledaren och folk som låtsades gråta eller inte grät alls men höll det tyst för att inte sticka ut. Jag tror väldigt många människor överdrev med sitt gråtande med tanke på att det nämns i boken och det skrivs bara om några få men man kan ana att om ett fåtal har gjort så så finns det säkert fel. Kim Il Sung sågs som sagt som en gud, det fanns ingen Gud eller religion man såg upp till utan det var just Kim Il Sung och han var en faderfigur och allt folket hade så när han dog av tumören han fick. Hans död kom som en chock för folket för han hade inte visat några tecken på sjukdom och därför drabbades folk extra hårt för ingen var beredd på det utan det slogs ner som en bomb. 

Jag tycker att boken är jätte intressant hittills och längtar tills jag läst ut hela så jag fått så stor inblick av levnadsförhållandena som möjligt. 

BLOGGINLÄGG 1

Vad säger titeln dig?

Titeln "Inget att avundas: Vardagsliv i Nordkora" säger mig att denna bok kommer berätta om nordkoreaners levnadsförhållanden och de svårigheter de bemöts vardagligen. Eftersom jag sedan innan vetat om att det är väldigt svårt och hög diktatur där s¨fick titeln mig att tänka på det. Just "inget att avundas" delen får mig att tänka på att folket lever så hårt liv att det inte finns något bra där som man själv vill ha om man jämför med överklasserna i t.ex USA som många är avundsjuka på och vill leva som. Dock bör man tänka på att även dem har sina svårigheter och att ingens liv är som en dans på rosor. 

Vem är författaren, vad vet du om denna person?

Författaren heter Barbara Demick och hon är en amerikansk journalist samt författare som jobbar som utrikeskorrespodent för The Los Angeles Times. Hon bor i Beijing och har tilldelats flera priser för sin bevakning från Sarajevo under Balkankriget. De erfareheterna samlades i en bok hon skrev som kallas för Logovina Street, som hon var finalist för Pulitzerpriset för. Författaren verkar väldigt intresserad i mänskliga förhållanden i olika länder och fokuserar mycket på hur folk lever och vilka rttigheter som kränks och deras svårigheter. 

Läs baksidan. Vad får du reda på?

Baksidan säger mig vad boken handlar om sammanfattat. Den ger en kort inblick av vad man förväntas läsa i boken. Baksidan nämner hur författaren skildrar vardagen, kulturen och maktens mekanismer i "ett gripande reportage från världens mest slutna rike". 

Jag personligen tycker detta är väldigt spännande och första stycket beskriver en förbjuden kärlek och jag älskar att läsa om förbjuden kärlek och drama inom romantik av någon anledning, har aldrig riktigt förstått varför jag dras till det men det väckte mitt intresse och sedan det som står i stycket under där författaren kort nämner olika människors situationer. Jag har alltid velat veta mer om levnadsförhållandena i Nordkorea men har aldrig riktigt satt mig in i det så jag vet inte mer än om att det är strikt diktatur i landet.

Baksidan ger mig ett väldigt allvarligt intryck och det faktum att det är om en situation i vårat liv, det verkliga livet, gör saken mer spännande och mer intressant för mig att läsa. 

När är den skriven och när utspelar den sig? Vad vet du om denna

tid/dessa tider?

Denna bok är skriven 2011 och utspelar sig från förr (folks minnen och upplevelser) till idag. Boken utspelar sig under hårda tider i Nordkorea. Bland annat tiden när deras stora ledare Kim Il Sung dör. Honom såg folk som en gud, den enda att se upp till och en faderfigur så det slog folket hårt (fanns ju dock folk som tvivlade men det höll man för sig själv så man inte åkte fast och straffades hårt). Under dessa tider sker även en stor svält i Nordkorea och även det drabbar folket väldigt hårt. Efter att ha kollat upp lite om dessa situationer så förvånar det mig inte att dessa saker tas upp i boken med tanke på att det handlar om vardagslivet i Nordkorea. Jag vet att dessa var väldigt svåra tider och själv tycker jag det är synd att en individ ska få leva såhär under så svåra förhållanden. Det gör mig både ledsen och upprörd men samtidigt fascinerad (inte direkt positivt) över hur olikt saker och ting är runtom i världen. 

Var utspelar den sig? Vilken konflikt handlar boken om? Vad vet du

om denna konflikt (beskriv kort)?

Boken utspelar sig i Nordkorea. Den handlar om flera konflikter i en enda stor konflikt vilket är just levnadsförhållandena. Dessa levnadsförhållanden drabbar folket hårt och de vet inte om det eftersom landets ledare stänger ute omvärlden och tillåter bara vissa radio-/tvkanaler. Boken koncentrerar sig främst på staden Chongjin som är huvudstaden i Nordkorea men den fokuserar säkert på andra städer med men från vad jag läst om boken på nätet så är det den staden som nämns främst. 

Läs första meningen/meningarna. Citera och reflektera över vad

meningarna säger dig. Vad förväntar du dig av boken genom

meningarna?

 År 2001 flyttade jag till Seoul som korrespondent för Los Angeles Times, med uppdrag att rapportera från både Syd- och Nordkorea. På den tiden var det mycket svårt för en amerikansk journalist att komma in i Nordkorea. Och när jag väl lyckats ta mig in i landet var det nästan omöjligt att rapportera därifrån. Västerländska journalister tilldelades "vakter", vars uppgift var att förhindra oönskade samtal och se till att besökare höll sig till en noga utvald resväg mellan olika monument. (taget från sida 9 Inledning)

Redan dessa första meningar redogör det faktum att det är väldigt strikt i Nordkorea och att folket har det väldigt svårt, med tanke på hur främmande från andra länder bemöts så kan man ana att det inte är lätt att växa upp där. Jag förväntar mig av boken att få en större inblick i vad som händer med besökare från andra länder, hur invånarna behandlas, vad som kommer hända senare och hur stor del av länder omkring i världen som Nordkorea fått information om och vad som stängts ute. Jag förväntar mig även lära mer om hur folket mår psykiskt, hur hårt de drabbas fysiskt och vilka straff och lagar som finns med tanke på att jag vet att det är hårda lagar. Jag förväntar mig även lära mig massor om folks perspektiv både innanför och utanför Nordkoreas gränser och hur det ändrats genom åren. 

Hur börjar handlingen?

Handlingen börjar på så sätt att det börjar med lite historia och en liten beskrivelse om skillnaderna mellan Nord- och Sydkorea. Nordkera beskrivs som ett svart hål på kartan. Därifrån kommer historian in och efter det kommer ett stycke om hur mörkret kan vara tille n viss fördel (med tanke på att de släckte efter och det fanns utegångsförbud efter en viss tid). Handlingen börjar inte som i vanliga böcker med tanke på att detta är verklighetsbaserat och ger fakta mer än i andra böcker om man jämflr med typ Twilight, där är det mer en berättelse medans denna bok beskriver händelser mer med hjälp av fakta och vittnen. 

1. Sammanfattning:

Om jag sammanfattar novellen så skulle jag beskriva den såhär:

Novellen handlar om en person som landat i Singapore och träffar på en man som heter Bob. Hen får skjuts av Bob till sitt hotell där han följer med in och de älskar med varandra. På morgonen går Bob ut på en joggingtur och medans han gör det så tar personen hans kostym, lämnar hans ägodelar förutom flygbiljetten och hans kontanter som hen stoppar tillbaka i fickan och tar med sig. Sedan tömmer hen Bobs väska, lägger i sina egna ägodelar och går. 

Berättarperspektivet är i jag-form och språket är väldigt raskt och det är mest korta meningar. Det går fort. Man vet dessutom alltid vart personen är för det står alltid t.ex "badrummet:" eller "bilen:". Språket är även en liten blandning mellan engelska och svenska samt att det inte är jätte formellt. Det är snarare i talspråk. 

Om man kollar på när det utspelar sig så vet vi ju såklart att den är skriven 1995 men om man kollar på själva novellen och hur länge den utspelar sig så är det från kväll till morgon. Inte ens ett dygn. För hen är i Singapore på kvällen och sedan klockan 7 på morgonen är hen klar och går ut genom hotellrumsdörren. 

2. Budskap/motiv:

 Jag tycker budskapet handlar om att det inte ska spela roll vilket kön man har och bara vara sig själv och låta andra vara sig själva. För vi vet aldrig vad huvudpersonen i novellen har för kön. Vi vet bara att hen träffar på Bob som är en man. Man får olika signaler om vilket kön hen har. Jag tror tanken är att man ska bryta sig loss från det här stereotypiska tankesättet som finns. Det kan vara en kvinna som röker, har på sig en kostym etc. Det kan lika gärna vara en man. Det ska inte spela någon roll och jag tror motivet delvis är att inte sätta folks handlingar i kategorier och att inte döma människor efter deras handlingar heller. 

Efter att ha läst några gånger så märkte jag att förattaren skrivit att personen i novellen har en sarong vilket är något både en man och en kvinna kan ha. Sedan tänkte jag även på att hen har australienska pengar och mannen frågar om hen är från Australien vilket fick mig att tänka att hen kanske varit där tidigare och kanske gjort något liknande. Jag tycker novellen var ganska förvirrand ei slutet men jag ville ändå veta vad som händer sen. Hur går hen vidare med sitt liv?  Tar hen bara kostymen etc som en symbol? Ska hen hem till Bobs familj? Hen tar ju hans pass och allt. Sedan tänkte jag på att hen varit på Jimmys Place flera gångert förut vilket får mig att undra vilken roll Jimmy spelar. Jag får intrycket att huvudpersonen gjort det hen gjorde flera gånger och att Jimmy kanske vet om det eller något. 

Bob verkar rätt rik med tanke på att han har kostym och han har kreditkort och massa kontanter, en bärbar dator med sig etc men huvudpersonen rånar ju inte Bob på det sättet, annars hade hen tagit allt. Men å andra sidan behövs bara kostymen och det andra som hen tog. 

Det sista jag vill ta upp på andra punkten är själva titeln. Vad betyder den? Vad säger den? Passar den? Enligt mig så tänker jag genast på riktiga kostymer med kavaj och krage och allt men kan även handla om kostymer som man tar på sig inför en pjäs. Det handlar om att ta på sig en kostym och dölja vem man är. Man tar på sig en sorts mask. Jag tycker titeln passar utmärkt eftersom det är ju det som pågår. Hen tar på sig en kostym som även symobliserar en sorts förklädnad. 

3. Samhället/koppling:

I dagens samhälle så känns dewt som att den här novellen inte är lika "genombrytande" som den var då. Det kommer inte som en stor chock för mig t.ex att en man ksulle ligga med en man eller om det var en kvinna för jag bryr mig inte. Jag tror inte folk finner det som en lika stor chock idag. Personens handlingar i novellen är också ibland sedda som mer åt det maskulina hållet eller det feminina. Typ som att hen dricker Four Roses vilket kanske anses mer som en "kvinno dricka". 

Dwet känns som om dagens samhälle är mer medvetna om känsroller och inte lika dömande som då eller ännu längre bak i tiden, låt oss säga ca 50 år. Om en sån här text var skriven för 50 år sen hade det någ kommit som en större chock och språket hade nog varit annorlunda. Jag tror inte det hade varit såhär "talspråkigt" och det kanske skulle framstå tydligare vilket kön hen i novellen har. 

I dagens samhälle finns det dock mycket orättvisa kvar. Man dömer fortfarande folk efter deras handlingar. Man hör fortfarande saker som att killar är starkare så därför ska en tjej inte bära saker. Jag har tyvärr hört att en lärare hellre ber killar om hjälp för tjejer är svagare. Jag tycker det är fel men enligt samhället så ska det vara så. Det är så vi sett på film, det är så vi har läst i böckerna. Samhällets uppfattning om genus är mer modernt idag, det är sant. Men vi har fortfarande en lång väg att gå.

Om man läste en sån här text i skolan då min mamma var ung t.ex och gick i gymnasiet (lite mer än 20 år sen, lite innan denna text skrevs) så tror jag inte den hade bemötts på samma sätt. Jag tror att folk hade tyckt att det var mer självklart att det var en kvinna som låg med en man och kanske tyckt att en sarong var avsedd för kvinnor och att kostymen är där som en förklädnad. Jag däremot försöker att inte koppla handlingar till kön. 

Ordet hen fanns inte på samma sätt som det gör idag under 1995. När Ninni Holmqvist skrev denna novell så var genus annorlunda på den tiden. Samma sak var det med språket. Genus blev ju en stor diskussion mellan kanske 2010 (minst) och 2012 (ca). 

Jag tror att denna text inte hade kunnat skrivas för 50 år sedan dessutom för jag tror int eman hade de här diskussionerna då. Jag tror det var självklart på ens handlingar och stereotyper om man var kvinna eller man. Det var mer "rakt på sak" då. Kostymer är för män. Vara med en man på hotell är accepterat om man är kvinna. Det hade varit ganska svårt att acceptera denna novell har jag för mig. 

Sammanfattningsvis skulle jag vilja  säga att detta är en jätte intressant novell som väcker många tankar och får en att tänka i nya banor vilket jag tycker är både intressant och underhållande och jag hoppas vi läser fler noveller likt denna. 

Vad är budskapet? Hur har vi tänkt? Hur kan vi relatera till gränsöverskridande/måleri? 

Vi började denn auppgift med att brainstorma efter att vi blev indelade i våra grupper. Vi kom på en massa olika idéer men det vi var överrens om från början var att ha något "obehagligt". Något som skulle väcka intresse och få en att tänka "Vad fan var det här". Vi ville även ha något som fick en att känna sig rätt obehaglig. Det var då idéerna verkligen började ta sin form och vi kom överrens om att vi ville få folk att känna sig obehagliga genom att filma deras (våra) fobier. Vi började rabbla upp saker som vi tyckte var läskiga och kom fram till en massa olika saker, bland annat spindlar, clowner, blod och mörker. Vi kände att fobier går över gränsen, det är något som får en människa att känna sig obekväm och sätter en i en sits som är jäte jobbig som ofta får ens känslor att skrida över gränsen. 

Vårt slutgiltiga budskap blev att visa det fina i det fula. Eller snarare konsten i skräcken är ett bättre sätt att sammanfatta det. Vi ville visa att även om saker kan kännas läskiga så finns det ändå en del av det som andra anser som "vackert". Alla har olika åsikter på allt. Jag kan t.ex säga att många är rädda för mörkret men jag tycker själv om det väldigt mycket, jag tycker att natten är 1000 gånger vackrare än dagen. Allt är tyst och lugnt och himlen är jätte fin. Men andra tycker kanske natten är läskig och det är hemskt att vara ute och man kan råka ut för massa faror vilket delvis kan stämma om man inte är försiktig eller råkar befinna sig i omgivningen av en massa idioter. Tänker inte gå in på farorna som kan ske under natten men man tnker inte på att dessa saker kan hända under dagen också. 

Vi visar det vackra i det läskiga i filmen genom att filma en massa olika saker som publiken själva får tolka som "fint" eller "fult". Jag skulle inte tolka filmen som obehaglig eller läskig eftersom jag beundrar saker som "skräck" etc.

Jag tror majoriteten finner sånt obehagligt och det får många att känna sig obekväma. Men jag känner att väldigt många inte förstod budskapet och verkligen kände "vad fan är det här" när vi visade filmen för hela klassen. 

Vilken roll har jag haft i gruppen? Hur har jag bidragit till resultatet? 

Jag anser att min roll i gruppen har varit att delvis se till att alla jobbar samt hållaihop gruppen och kommit med idéer som fått alla att känna sig engagerade. Jag tror inte någon anser att jag inte jobbade för jag bidrog med idéer, arbetskraft, skådespeleri samt åsikter om redigeringen (ur någon annans perspektiv det vill säga). Det var Kristian som redigerade men vi kom med åsikter och uppmuntran och sa att klippningen blev väldigt bra. Jag känner att jag har drivit gruppen framåt, jag har gett förslag till Agata som hållit med mig och informerat de andra som också gått med på vad vi föreslagit. 

Hur har vi tänkt med kombinationen med måleri? Hur kunde vi gjort konstfilmen på ett helt annat sätt? Kanske om jag fick bestämma helt? Eller om man var tvungen att kombinera stickers med film? 

Vi får fram måleriet i filmen när vi täcker händerna i färg som visar både blod och sedan det svarta som visar rädsla som täcker en och bygger upp känslorna (när man tänker på stop mption delen med de svarta handavtrycken). Vi täckte först pappret med rött och sedan med svarta handavtryck som visar vår "rädsla". Om vi kunde gjort konstfilmen på ett annat sätt så känner jag att vi hade kunnat ha ett bättre budskap, kanske ett kontroversiellt ämne som visar vad vi står för (nu låter jag jätte inriktad i typ politik eller något, jag vet inte hehe). Men jag känner att om vi kunde gjort det på ett helt annat sätt, om vi kanske inte behövde ha ett tema eller kombinera med måleri så hade det kanske blivit bättre. Det jag menar är att vi hade kunnat ta idéerna till nästa steg men fortfarande behålla det obehagliga. Samtidigt känner jag att fobierna stämmer väldigt bra överrens med gränsöverskridandet. Jag tror inte dety hade gjort någon skillnad om endast jag fick bestämma för det jag ville genomfördes ju så det hade kanske blivit sämre. Mina idéer genomtänktes av de andra gruppmedlemmarna och de kom med exempel som förbättrade mina idéer och samma sak hände med deras idéer. Det mesta jag föreslog uppskattades och alla i gruppen verkade vara väldigt engagerade i att genomföra det vi planerat i vår synopsis/bildmanus. 

En annan sak jag hade använt mig mer av i filmen om jag fick bestämma helt skulle vara stop motion för jag tycker det ger en ganska häftig effekt, det ser läskigt ut, speciellt när människor filmas i stop motion. Man hade kunnat göra riktigt obehagliga saker av det. Jag känner nog att jag vill syssla med detta på fritiden. Jag ska nog försöka göra en egen film av stop motion om jag hittar folk som vill medverka och som vil bli filmade.

Har vi provat några alternativa lösningar? Vilka lösningar har vi bidragit med som påverkat slutresultatet?

När det kommer till lösningar så känner jag att vi ändrade mycket i manuset, det fanns vissa extrema scener som vi inte kunde ta med med tanke på tid- och resursbrist. Vi ville ha en scen med mycket blod och skära i kroppsdelar för många blir väldigt äcklade av blod och sår men vi genomförde aldrig den scenen för vi hade inte tid och alla var inte på plats hela tiden så det kändes som om välsigt mycket av vår tid bara försvann. Vi hade även en tågscen som vi skulle ha med för jag själv är väldigt rädd för att ramla på tågspår eller attnågon annan ska råka tappa något på spåret etc. Vi fick ett klipp på en tåg men det visade inte riktigt det vi ville få fram så vi klippte bort det. Vi hade även problem med att skaffa fram bra blod, vi hade inte råd med fake blod så vår alternativa lösning blev att göra eget men det var också svårt att få till men Agata tog med hallonsirap samt oboypulver och blandade ihop en sats med fakeblod som vi hällde på Axels arm utanför skolan. Jag tycker vissa lösningar påverkade filmen rätt begativt. Jag önskar vi hade haft mer tid så vi hade sluppit skära ner på manuset och jag önslar verkligen alla hade varit på plats för vissa i gruppen sa saker som "vi tar det vi har, det blir ju en bra film ändå, det spelar ju ingen roll. Vi kan strunta i sista scenerna för vi har ingen tid" etc. Det var liksom ursäkter för att slippa dyka upp och filma till ett skolprojekt som alla redan gått med på att filma på fritiden. Så jag känner att filmen hade blivit bättre om vi alla hade varit lika engagerade hela tiden. Alla var engagerade, speciellt i början, men när det kom till den där sista scenen som vi hade brist på resurser till ville nästan ingen ens komma på några alternativa lösningar och ens dyka upp.

Kristian tänkte bygga en kniv som hade en liten pump med blod bakom till sista scenen men han hann aldrig och vi tänkte ha en glasbit framför kameran och göra så det rann blod framför kameralensen men den delen gjorde vi aldrig eftersom ingen ville dyka upp (nästan). Så vi tänkte lösa kniv grejen med att filma på väldigt nära håll och hålla en riktig kniv upp och ner och lägga fake blod längs baksidan av knivbladet istället. Jag flreslog detta i vår gruppchatt men som sagt ville nästa ingen dyka upp och göra dne scenen för tydligen hade vi redan scener nog att jobba med (detta tyckte jag sög för ville verkligen ha med sista scenen).

Dock inser jag nu att sista scenen kanske hade varit en aning för brutal för vissa kanske skulle koppla det till självskada och tro att vi använder något så allvarligt till en konstfilm och typ "gör något dumt av det". Man ska aldrig driva med såna saker för det är allvarligt och det plågar många unga (och vuxna för den delen). Så det kanske var bra att vi inte hade med den. Om man ser på det ur det perspektivet. Men vi fick ingen bra anledning att ta bort scenen av andra i gruppen, det blev liksom en "äsch vi pallar inte" grej av det. 

Vad är jag nöjd med? Vad skulle jag vilja ändra på/göra annorlunda?

Jag blev väldigt nöjd med min insats i gruppen, jag tycker jag jobbade på bra och jag känner mig nöjd med att min grupp lyssnade på mina idéer med öppet sinne istället för att säga "men nej det suger, vi gör detta istället". Jag blev även nöjd med redigeringen, speciellt av första delen av filmen.

Det var massa saker jag känner att vi kunde gjort annorlunda. Jag har nämnt saker lite här och där men jag tycker ändå vi hade kunnat välja ett bättre budskap. Åtminstone ett bättre sätt att presentera vårt budskap. Om man jämför med andras grupper så känner jag att de andra presenterade sina buskap på ett bättre sätt, man förstod vad de ville ha fram tydligare. Jag tycker även att delen när blodet rinner på Axels arm var lite dålig eftersom man ser när jag häller. En alternativ lösning till hur den scenen hade kunnat bli bättre hade kanske varit att klippa när blodet redan rinner och köra det i slowmotion så blodet hade kunnat se tjockare ut och rinna saktare. Saker som hade kunnat görats annorlunda har jag annars redan nämnt i texten. Att alla hade dykt upp och inte struntat i sista scenen och att vi inte behövde ta bort så mycket av manuset. 

Annars blev jag väldigt nöjd och känner att detta var en otroligt rolig uppgift, man fick tänka rätt fritt men ändå hålla sig till ett tema som gjorde det lite lättare att komma på idéer och hålla sig till den. Jag har haft väldigt kul och önskar att jag kunde få göra om denna uppgift fast med ett annat tema kanske?

Aja~ 

Judit, 45 år

Judit är idag förälder till en fem årig son, Tomas och en 17 årig dotter, Kim. När hon var liten hade hon ingen mobil som dagens ungdomar har och har därför inte växt upp med all elektronik och appar som ungdomar idag har.

Tillsammans med sin man och två barn bor hon i en lägenhet i stan. Judit är intresserad i fotografi och sina barn. Just nu jobbar Judit som personalchef på ett bolag där hon trivs med sitt jobb. Hon vill lätt kunna få kontakt med sin familj medan hon inte är hemma.

Tidigare har Judit fått ringa sin femåriga son till skolans telefon eftersom pojkens telefon endast har internet och har haft problem att hitta ett passande sätt som inte kostar för mycket som passar båda. Hon känner att lätt kunna få tag på familj och vänner är ett måste. Hon vill ha ett snabbt och billigt sätt att ta kontakt med folk utan att behöva lägga ut för mycket information om sig själv. 

Judit använder mycket appar som Instagram och Viber men hon känner att hon vill ha en app där hon slipper lägga ut så mycket kontaktuppgifter samt där hennes barn slipper lägga ut för mycket information om sig själv. Ett enkelt sätt att ta kontakt med varandra utan namn och personuppgifter etc. 

Användningsmål:

Vill ha en enkel och snabb app som är enkel att navigera sig i

Vanliga frågor:

Är den gratis?

Viktiga åtgärder:

Ser vem som skriver

Snabb

-Vad blev bra/mindre bra i din tolkning?

Det jag tycker blev bra i min tolkning var att jag kunde komma på en lösning när det kom upp problem. T.ex att Meryem blev sjuk och ändrade slutet helt från lyckligt till dramatiskt. Jag tycker att budskapet blev helt ok och jag tycker själva filmandet gick helt okej. Samma med redigeringen. Kvalitén kändes inte särskilt bra och ska i fortsättningen redigera i andra program. Jag har efter dessa tolkningar och uppgifter med musikvideor känt att jag vill hålla på med detta på fritiden. 

Jag tycker heller inte att budskapet blev så bra som jag ville. Det kändes för klassiskt och för bokstavligt. Jag vill kunna tänka utanför lådan typ. Inte tolka allt så bokstavligt. 

INTE GLÖMMA KAMERAN NÄSTA GÅNG OK BRA

-Har du prövat några alternativa lösningar? 

Som jag skrev så löste jag själva grejen med slutet. Jag glömde även kameran under ett tillfälle då vi filmade slutet med en iPhone kamera vilket blev helt ok. 

-Gör en jämförelse med orginalkonstnären? Hur skiljer sig era verk åt?

1. Vad verket heter. Vem gjorde det?

Det här verket heter Ghost Cat. Det gjordes av Niki Lindroth Bahr. Hon föddes den 14 februari 1984 och är en svensk animatör och kortfilmare. Hon är bosatt i Hägersten.

2008 debuterade hon med En natt i Moskva som sedan följdes upp med Tord och Tord. Tord och Tord belönades med olika internationella filmpriser och nominerades även till en Guldbagge. Senare togs hennes kortfilm Simhall ut till huvudtävlan vid Annecys Internationella festival för animerad film (2014).

2. Kort beskrivning på verket.

Det här verket flreställer en stor svart katt som har helsvarta glänsande ögon och ser ut att gråta. Verket är gjort av frigolit, spackel och jesmonite. Den är som sagt stor men väldigt lätt så om man vill kan man bära upp den hur lätt som helst och bära iväg den eftersom den är gjord av frigolit.

3. Varför valde du just detta verk? Något som tilltalar dig? Vad? Varför? Något som inte tilltalar dig? Vad? Varför?

Jag valde att skriva om detta verk för jag tyckte att katten såg så gullig ut men samtidigt så ledsen att jag kände medlidande till den. Med det mena rjag att man själv blir lite sorgsen när man ser kattens uttryck och vill gå fram och krama den. Det ser ut som om den vill ha en kram men efter att ha läst vad konstnären själv skrivit så ändrade jag mina tankar lite. Jag tycker inte mindre om själva verket för det. Jag tycker fortfrarande om det lika mycket.

Det som tilltalar mig som mest är nog det faktum att det är en katt eftersom jag tycker mycket om katter, har alltid vela ha en svart katt dessutom. Det faktuo att katten ser så dyster ut intresserademig också en hel del eftersom jag sjäkv brukar rita lite dystra/mörka saker så det tilltalade mig på ett sätt jag kunde "relatera" till. Jag tyckte allmänt om verket för det var mörkt och hade en intressant historia/budskap/tanke bakom det. 

4. Vad kan konstnärens tanke bakom verket vara? 

Jag läste vad konstnären själv skrivit om verket och  den här katten är baserad på en katt som sägs spöka i Vita huset. Den visar sig för säkerhetspersonalen före politiska val eller någon typ av tragedi. Det är vid första anblicken en vanlig katt men när den väl märker att den blivit upptäckt så svället den till enorm storlek för att antingen attackera eller explodera. 

et här verket är en del av konstbärens undersäkande av djur som förekommer i moderna mytbildningar och konspirationsteorier. 

Sedan så tänkte jag på hur jag själv tolkar verket och får fram en bild av en dyster katt som vill ha en kram. 

5. Jämför med annat verk. 

Jag valde att jämföra "ghost cat" med verket som heter "dimman" som är skapat av Alena Törnberg. Alenas teknier är lite annorlund aom man jömför med Nikis tekniker hon använt för att skapa sitt verk. Alena har använt sig av handvävda ulltyger, kardad ull och Swarovskristaller. Hennes vilja är att skapa konstverk som ger form och känsla åt förgänglighet. Hon koncentrerar sig mycket på att jobba med teman som skapar igenkänning. Man ska kunna ta del av konstverket, ta sig in och skapa personliga upplevelser. Niki verkar jobba mer med antingen filmer eller konstverk man ska titta på. Ghost cat har inte i syfte att vara ett verk som man kan ta del av på det sättet som Dimman är. 

Tanken bakom verken är helt olika, som sagt så är Alenas tanke att man ska kunna ta del av hennes konstverk. Dimman ska göra en lugn. Den viskar lugnande saker åt en om man ställer sig i molnet. Jag fick dock aldrig chansen för det var alltid folk där. 

Dimman består av två delar verkar det som. Den ena som heter Återhämtningen och den andra är dimman. Återhämtningen symboliserar en sorts darrande rysning som genomfar kröppen när kramperna efter att man spänt sig släpper. Ett sorts tillstånd när kroppen och sinnet accepterar och öppet går vidare och då läter man sig omslutas av dimman som viskar och lugnar en. 

Niki har dock endast gjort ett konstvärk med en del. En stor svart katt. Och det gillar jag. 

Jag skulle nog säga att båda verken har intressanta tankar bakom sig, båda är väldigt inspirerand eoch får en att komma upp med egna "idéer". Att vilja göra något så unikt också.